e ö

Mina damer och herrar, nu är den äntligen här!

Sjung om studentens lyckliga dag!.. men sen då? Jag talar såklart om studentångesten. Länge har vi väl gått och längtat efter denna dag, skolan är slut, festerna tar vid, livet och dess möjligheter väntar på andra sidan. Men allt förblindade kan vi vara av allt det roliga och fartfyllda att vi glömmer livet därefter. Och i ärlighetens namn, bra är väl det.

Livet efter onsdagen den 4 juni frambringar ångest av alla dess smaker och kulörer. Har du inte ångest över att du inte har något jobb, har du troligen det över att du snart ska börja jobba. Du har ångest över att du inte kommer träffa dina härliga skolkamrater dagligen längre, du har ångest över att du inte vet vad du ska göra, du har ångest över att livet inte kommer se ut som det har gjort de senaste 12 åren, du har ångest över att du inte vet var du ska bo. Själv kan jag placera mig i samtliga av dessa ångest-kategorier. Antagligen kan du det också, vare sig du vill erkänna det eller inte. Och om du mot all förmodan inte gör det, sök hjälp för då är du troligen inte frisk eller från denna planet.

Det är nu, eller i alla fall snart, vi inser att skolan inte var så dum i alla fall. Du fick träffa hundratals jämnåriga varje dag, du visste hur varje dag skulle se ut, i skolan kan man softa utan att vara rädd för att chefen ser en (vem bryr sig om lärarna?)  Nu står vi var och en ensamma inför den stora utmaningen: vuxenlivet. Vi är inte redo, vi är stammisar på hottan ,inte arbetsförmedlingen. Gud vare med oss!

Om ni nu trodde att jag var en sådan här jobbig skolfantast trodde ni helt fel. Tro mig, jag vill lika mycket, om än kanske mer, kasta in handduken i Philströms fack en gång för alla och aldrig mer återvända. Veckor med 3 prov var dag sätter djupa spår.

Ångesten till trots är studenten verkligen något att fira. Vi slipper skolan med plugget fram till klockan 23.00 och dess ynkliga Csn-bidrag på 1050 kronor i månaden. Visst, vi kanske sliter arslena av oss på någon tråkig arbetsplats men när vi kommer hem, då kan vi softa framför Frusna män söker kärlek helt utan dåligt samvete. Och jag tror, och hoppas, att lönen i sådant fall är lite högre än den nuvarande. 

Visst, vi kommer sakna många av våra härliga skolkamrater, men å andra sidan så slipper vi ju estetarna och deras konstanta gitarrspelande vid sofforna.

Miljontals människor har tagit studenten innan oss och tro det eller ej, de flesta har klarat sig galant. Jag tror att vi mognar i upplevelsen av att utlämnas på arbetsmarknaden och vuxenlivet och jag tror även att framtiden kommer se ljus ut för alla er, mina kära klasskamrater.  Kan dom, kan vi!

Tills slut vill jag passa på att önska er lycka till i jakten efter meningen med livet efter studenten och tacka för åren i Sp05a, en klass med redovisningsexperter och mångspråkiga tolkar.

Glad sommar och grattis till studentångesten!

P.s. detta var det tal jag höll på svenska C:n idag och någon (tror det var Elin) sa att jag borde lägga upp det då gjorde jag väl det. Glad onsdag.